“The Accidental Death of a Cyclist”

Marco Pantani – Il Pirata 1970 – 2004

Marco Pantani kämpade alltid i uppförsbacke. Han var en klättrare av den gamla skolan som publiken älskade. Spänningen var på topp när han kom ifatt och tog sig förbi Jan Ullrich, Lance Armstrong och alla de andra stora namnen. Pantani attackerade,  attackerade och attackerade igen. Väldigt ofta iförd rosa jersey.

Efter krönet kom så Pantanis andra paradgren. Fullständigt besinningslös kastade han sig ut för backen. Hängandes bakom sadeln i hundra kilometer i timmen med en fladdrande bandana som enda skydd för huvudet. Inte konstig att han kallades piraten – Il Pirata. 

En uppförsbacke Marco Pantani aldrig tog sig över var ständiga anklagelser om prestationshöjande medel. För att döva sin sorg kastade han sig ut i ett tungt kokainmissbruk som kom att ta hans liv vid 34 års ålder.

Se n’è andato – han är död. Nyheten kom som en chock för det italienska folket. Även om han i skandalpressen var utstött var kärleken från fansen större. 20 000 personer bevittnade begravningen. 

Pantani i populärkulturen

Fortfarande långt efter hans död görs det ansträngningar för att rentvå Il Pirata. Inte minst i populärkulturen. 

Boken The Death of Marco Pantani: A Biography utkom 2006, bara två år efter Pantanis död. Den har beskrivits som en detektivutredning längs den dödliga spiral som utgjorde Marco Pantanis allt för korta liv. 

Filmen Pantani: The Accidental Death of a Cyclist är från 2014 och baseras på boken. Med ett längre tidsperspektiv kan den beskriva hur 90-talet blev en jakt på dopade cyklister.

1994 – året då Pantani blev proffs – är länge sedan. Ögat är ovant vid analog video med breda streck av myrornas krig. Men det bidrar till en livfull känsla. Filmen innehåller en stor mängd dramatiserade rekonstruktioner och intervjubilder. Men det är ändå närbilderna av Marco Pantanis svettiga ansikte som dröjer sig kvar. Pantani: The Accidental Death of a Cyclist är nästan helt kronologisk och börjar i dur (för att sluta i moll). Den unge Marco får cykeln han drömt om och visar sig vara en naturbegåvning på branta stigningar. Proffscyklisten Marco inser att tävlingsstallen uppför sig som maffian men övertalas att fortsätta. Därefter beskrivs hela vägen utför. Fram till den tragiska natten på hotellrummet i Rimini där han dör i sviterna av en överdos. 

Filmen handlar lika mycket om personödet som om 90-talets professionella cykelsport. Doping började utredas allt hårdare, samtidigt som tv-sändningarna och vadslagningarna krävde en show med ständigt ökande tävlingsresultat. I skottgluggen står passionerade idrottsmän som vill göra sitt bästa.

Var tvungen att försvinna?

Samtidigt målas bilden upp av att Pantini föll offer för en konspiration. Vadslagning blev tillåtet på 90-talet och spänningen var tvungen att vara på topp. Pantani började bli allt för förutsägbar i sin oslagbarhet. Han var tvungen att försvinna. 

90-talet var också rätt tid att råka illa ut. Den antodopingvåg, som i mångas ögon var en häxjakt på cyklister, drog fram för fullt. Polisen gjorde räder och nya sorters provtagningar. Samtidigt blev dopingpreparaten mer och mer utstuderade. Preparat och testmetoder växte fram sida vid sida med cyklisternas kroppar som testbänk. Vid ett tillfälle greps en läkare som visade sig både arbeta med att ta fram prover och samtidigt leverera dopingpreparat till tävlingsstallen. 

Många cyklister ansåg att de kom i kläm på grund av övernitiska kontrollanter. 

Just cykelsporten har alltid varit föremål för prestationshöjande preparat. Oavsett om det handlat om konjak, heroin eller steroider. Det krävs längre uthållighet än i någon annan idrott. För att citera mästercyklisten Jacques Anquetil: – Det går inte att cykla Tour de France på enbart mineralvatten.

Tunga indicier för dopning

Pantani testades aldrig med direkt positivt resultat. Däremot fanns det många tunga indicier. En spruta på ett hotellrum exempelvis. Som enligt Pantani själv var ditplacerad.

Den stora incidenten var ett test som utfördes 1999. Det visade att Pantani hade över gränsvärdet av röda blodkroppar. Det bevisade inget i sig och ledde bara till två veckors avstängning av hälsoskäl. Men underförstått var det ett tecken på bloddoping – EPO. 

Han lämnade det pågående Giro d’Italia, som han var på väg att vinna. 

Pantani pekade på att det var en konspiration mot honom. Samtidigt blev skammen för stor att bära. Resan mot slutet hade börjat. 

Pantini drogs in i rättegångar kring hans påstådda användande av otillåtna medel. Han blev fälld och friad om vartannat. 

År 2000 gjorde Pantani comeback till Tour de France. Där tävlade han mot Lance Armstrong och vann en viktig etapp. Armstrong och Pantani skildes som ovänner.  Pantani fullföljde han aldrig det totala loppet. Trots att Il Pirata försökte hitta tillbaka till forna dagars glans gick det sämre under de följande åren. Detta trots att Marco Pantani gjort en fantastisk comeback några år tidigare. 

Den stora olyckan

1995, under fjärde proffssäsongen var han en stigande stjärna. Hans karaktäristiska klättringar skapade stor sensation.  Under en av sina våldsamma nedfärder som utmärkte honom mötte han plötsligt en bil. Det visade sig att den lokala polisen inte stängt av trafiken ordentligt. Under hög fart träffande han det mötande fordonet och bröt benet på två ställen. Att han någonsin cyklade igen var anmärkningsvärt och att komma tillbaka till en proffskarriär med ett ben kortare än det andra var extremt osannolikt. Pantani hittade dock tillbaka till sin tidigare styrka och blev 1997 en av de snabbaste någonsin uppför Alpe d’Huez. Detta trots att han tidigare samma år råkade ut för ytterligare en olycka. En svart katt sprang över vägen och fick honom att falla. 

Pantani föddes 1970 i den italienska staden Cesena. Väldigt tidigt fann han cyklingen och sin stora talang. När han fick sin första racercykel ägnade han all sin tid åt att plocka isär den och försöka förbättra. Vid 20 års ålder cyklade han som amatör på heltid innan han upptäcktes 1992 och blev professionell. Proffsstallet Carrera förstod att hans medelmåttighet på raksträckorna saknade betydelse. Den tid han förlorade på platt mark tog han igen i uppförsbackarna. Och han njöt av att ta sig förbi kämpande medtävlare.

Den största prestationen

Under sin karriär skulle han komma att vinna 26 tävlingar, Den största prestationen var 1998 när han vann både Giro d’Italia och Tour de France. Det var också under den här upplagan av Tour de France som han besegrade Jan Ullrich på flera sträckor. Samtidigt blev han den förste italienaren på 33 år att vinna den ärofyllda tävlingen. Och den förste klättraren på 22 år. Insatser som för alltid gav honom en plats i italienarnas hjärtan. 

2000-talet blev som sagt betydligt tyngre för Pantani. Dopinganklagelserna avlöste varandra och försöken till comeback gick dåligt. Giro d’Italia 2003 skulle komma att bli hans sista tävling. Efter den skrev han in sig på behandling för sitt kokainmissbruk och sin depression. När hans hälsa förvärrades året senare vägrade han dock låta sig behandlas. Den 14 februari 2004 hittas han död på ett hotellrum. Dödsorsaken är akut kokainförgiftning.

En hel idrottsvärld har sedan dess spekulerat i varför det gick som det gick. I filmen Pantani: The Accidental Death of a Cyclist är det de stora proffsstallen som får bära hundhuvudet. De tvingade cyklisterna att använda prestationshöjande preparat, direkt eller indirekt. När alla andra dopar sig måste man själv leva upp till samma standard. I fallet Marco Pantara ska ha han helt enkelt inte ha gjort som stallet ville. Istället för att släppa fram andra cyklister fokuserade han på egna segrar. Därför ska han ha blivit offer för anklagelser om dopning.

Mordteorin

2014 lade familjen Pantanis advokat Antonio de Rensis fram teorin att Marco Pantani blivit mördad tio år tidigare. de Rensis menade att dödsorsaken tydde på att Pantani blivit tvingad att dricka kokain. Anklagelserna ledde till att nya analyser gjordes av polisen.  Resultaten pekade dock inte i den riktningen. Istället ska det ha varit kombinationen av kokain och antidepressiva läkemedel som låg till grund för dödsfallet.

Konspirationsteorierna cirkulerar friskt. Även Pantani själv menade att han var utsatt för en komplott. Förmodligen är inte sista kapitlet ännu inte skrivit.

Marco Pantoni sörjs inte bara av sina fans utan av arrangörerna till Giro d’Italia. För att hedra minnet av Pantani har nu varje upplaga av tävlingen en bergspassage dedikerad till Marco Pantini. 

Vilket bättre sätt finns det att hedra en idrottsman som levde sitt iv i uppförbacke?